Sara skriver
om mat och träning
Jag är i paradiset
24 Jan 12
Närmare bestämt på en liten paradisö utanför Malaysias västkust vid namn Pangkor Laut. Resan var egentligen inbokad i november då vi inte hann ta någon längre semester förra sommaren men pga av alla komplikationer blev resan framflyttad till januari. Dagarna passerar snabbt trots att livet här går i sakta mak. Vi har redan spenderat åtta dagar på ön. Det känns som att detta sätt att leva på är optimalt för kropp och själ, åtminstone under en period. Temperaturen i djungeln ligger på 32 grader varje dag och luftfuktigheten är riktigt hög. Min hud som ofta krånglar och är torr strålar i detta klimat! Maten är god och det finns ett överflöd av färsk frukt, färska juicer och på spaavdelningen får man goda teer på kokat citrongräs och ingefära. Vi solar och badar, läser böcker i skuggan av ett träd, äter god mat, simmar, skrattar, yogar, springer och har det allmänt gott. Hela ön tillhör vårt resort så man behöver aldrig tänka på att ha med sig pengar, vatten eller handdukar. Allt finns att tillgå vilket på något sätt gör mig ännu mer avslappnad.
Några av villorna ligger på pålar ute på vattnet, några (bla vår) på stranden och några klättrar upp genom djungeln.
Avkopplande
Soluppgång över piren
Sällskap vid frukostbordet
Stressnivån är mycket låg och minsta beslut känns stort och viktigt.
Några exempel:
Vilka frukter/grönsaker ska jag välja till min färskpressade juice denna morgon?
Man väljer själv vilka frukter/grönsaker man vill ha pressade till sin morgonjuice.
Ska jag nöja mig med äggröra, färsk frukt och mangojuice på frukostbuffén eller har jag kanske gjort mig förtjänt av pannkakor? Eller ska jag skoja till det lite och testa något från den indiska, kinesiska, japanska eller malaysiska avdelningen av frukostbuffén?
Fruktbuffé
Ånga lite ris?
En klassiker. Äggröra, frukt och färskpressad mangojuice. Mitt val 8 dagar av 10:)
Vad ska vi träna idag? Yoga i den öppna paviljongen på pålar över havet med ackompanjerande havsbrus? Springa backintervaller i djungeln eller kanske trekka? Eller är det för varmt så att vi kör på löpbandet med den fantastiska utsikten? Paddla runt ön? Och kanske svårast av allt; ska jag simma i det varma grönblå havet eller i den 60 meter långa infinitypoolen?
Yogapaviljongen. Jag och en tjej till som yogar men hon gav snabbt upp så det blev privatlektion:)
Gym med helt ok utsikt
Paddla ett varv runt ön – jobbigare än man kan tro! Dock fick vi se apor, sköldpadda och två havsuttrar.
En av två infinitypooler, denna ca 60 m lång.
På vilken av öns sex restauranger ska vi äta middag? Eller ska vi kanske ta picknick med oss till en egen strand? Eller är vi alldeles för trötta och vill äta i vår villa?
Picknick på egen liten strand?
Uncle Lim’s serverar kinesisk mat och drivs av Uncle Lim 80+. Mycket gott!
Lunch på Jamu bar som serverar mycket rå fisk och japanskinspirerad mat.
Ja som ni förstår har vi det inte så jobbigt när detta är de största frågor som upptar våra dagar. Hoppas ni har det bra därhemma och njuter av snö och kyla som jag hört har spridit sig över vårt avlånga land!
Här ligger jag och bloggar i biblioteket, enda stället på ön med internet.
Spinning + Yoga = sant?
7 Jan 12
Svaret är JA! När jag hörde om passet tyckte jag att det lät som en spännande kombination och då Sofie skulle hålla i yogapasset var det ingen tvekan om att det måste testas! Så istället för välbehövd sovmorgon staplade jag upp igår när staden fortfarande sov och körde på tomma gator ut till förorten med en stor kopp kaffe som sällskap. Väl i Åkersberga letade jag mig fram till gymet som låg mitt i ett industriområde där Jeanette först skulle köra 90 minuter spinning med oss och sedan 90 minuter yoga med Sofie. Spinningen kördes med cykelfilm från Sufferfest rullande på duken. Inspirerande filmer men med extremt fåniga kommentarer och clipart. Var väldigt skönt att spinna igen och känna att jag kunde ge järnet! Att köra yoga direkt efter spinningen kändes oväntat bra om än väldigt jobbigt i vissa positioner. Tack Jeanette och Sofie för en mycket rolig träningsdag och extra tack Sofie för den goda lunchen!
Jag vill också passa på att tacka för alla fina kommentarer till föregående inlägg. Det var jobbigt att skriva om vad som hänt så publikt men varenda liten kommentar värmer. TACK!
Bilder: Sofie Lantto
Ta inte ut segern i förskott
28 Dec 11
I november outtade jag glatt här på bloggen att jag väntade barn. Bara några dagar senare fick vi veta att allt inte stod rätt till med fostret och 20e november förlorade vi barnet. Den senaste tiden har varit överjävlig men nu har jag börjat återhämta mig, åtminstone kroppsligt. Fokus ligger på att komma i form igen och hitta tillbaks till bra träningsrutiner. Jag har kommit igång med löpningen igen även om det går segt efter att ha legat lågt på den fronten i ett halvår men på julafton sprang jag min första mil sedan i juli och det kändes alldeles underbart. Börjar sakta fundera på vad jag ska sätta upp för träningsmål för 2012 men vågar inte dra i några stora växlar. Först och främst hitta tillbaks till formen som sagt. Nu önskar jag alla ett gott nytt år, vad som än händer så kan det bara bli bättre än 2011!
Drömmer mig tillbaks till förra julen då både formen och vädret var på topp.
Träningskläder för gravida?
1 Nov 11
Detta är något det verkar råda en bristvara på! Har surfat runt och letat men hittar inte mycket. Ja yogakläder finns i drivor men andra träningskläder? För löpning och spinning tex? Toppar är väl ok, då kan man köra på lite större storlek och en längre modell men när det kommer till byxor blir det svårt. Även om jag skulle köpa ett par L byxor så skulle de vara för trånga i midjan efter ett tag och skulle nog sitta rätt dåligt över rumpa och ben. Efter många om och men hittade jag dessa från Rönisch. Att de dessutom var på rea för 150 kr passade ju mig helt perfekt då jag inte vill lägga för mycket på ett par byxor jag (förhoppningsvis) bara ska ha i några månader. De är sköna och jag tror att de funkar att springa i även om de är lite vida nedtill. Lufsar ju mest fram nu ändå:)
Har du några bra tips på träningskläder för gravida så tar jag TACKSAMT emot!
Nästa projekt blir en löparjacka för höst/vinter som ska klara av en stor mage.
Gravidträningsbyxor från Rönisch. Sköna och snygga!
Gravidyogabyxor från Sobea. Fick dessa av P som vet att jag gillar mysbyxor. Funkar lika bra att mysa i som att yoga i:)
Soppmiddag
31 Okt 11
Idag lagade jag middag för första gången på riktigt länge och tyckte att det var roligt. Det blev en höstig sötpotatissoppa med goda ostmackor till. Har nog ätit lite mycket bröd på sistone, det är en av de saker som jag är riktigt sugen på nu. Idag blev det Fabriques tranbärsbröd fyllt med tranbär, frön och malda kaffebönor(!). Hur smaskigt som helst med smör och cheddarost. Soppa är min nya grej tror jag. Gott, varmt och höstigt! Denna soppa är dessutom tjock och mättande. Rekommenderas!
Jag är en tjockis
30 Okt 11
Hej bloggen. Efter nästan tre månaders uppehåll är det väl knappt någon som hittar hit längre. Tänkte iaf försöka mig på ett inlägg om varför jag gått under jorden den senaste tiden. Ni som följt bloggen vet ju att mitt stora mål för året varit Kalmar Järnman. Det är var jag tränat för och drömt om under en längre tid. Men bara några dagar innan det var dags fick jag veta att ett litet frö hade slagit rot i min mage och höll på att formas till en bebis. Jag slungades mellan lycka och förtvivlan. Missförstå mig rätt här. Jag var jätteglad för att få veta att jag var gravid men jag önskade samtidigt att det kunde ha väntat bara lite. Ena sekunden tänkte jag att, Äh jag kan väl köra ändå det är ju bara en liten cellklump än så länge och andra sekunden kändes det helt främmande att utsätta sig för sitt livs fysiska utmaning när det fanns ett litet frö därinne som behövde all energi den kunde får av mig för att kunna växa sig stark. Kroppen är ju ändå rätt bra på att avgöra när det är ett lämpligt tillfälle att bära på ett barn och inte. Som P så fint uttryckte det så kanske inte kroppen tycker att det är så lämpligt att låta ett barn komma till världen om den blir jagad av ett lejon i 14 timmar. Så jag ställde in. Sa till allt och alla att jag blivit sjuk och stod ut med att folk tyckte att jag var en vekling. Alla känner sig ju lite förkylda veckan innan en Ironman. Nu är jag i vecka 18 och såhär i efterhand är jag nöjd med beslutet. Tittar på några av mina idoler som fött flera barn OCH sen kört flera Ironmans och tänker att kan dom så kan nog jag också så småningom:)
Så i början av graviditeten såg jag framför mig hur jag skulle vara en sån där väldigt hurtig gravid person som glatt tränade sig genom hela graviditeten med magen stolt i vädret som man läser om på alla gravidträningsbloggar. Nog har jag tränat en del, både joggat, simmat och yogat men långt ifrån så mycket som jag hade tänkt mig. Det har helt enkelt inte funnits så mycket energi då jag utöver vanligt gravidillamående jobbat väldigt mycket. De senaste veckorna har energin sakta återvänt men då har jag naturligtvis åkt på en riktigt dunderförkylning i ett par veckor med sängliggande och hela rasket. Jag är dock otroligt peppad på att komma igång med träningen igen nu när jag blir frisk. Läser träningsbloggar och vill komma igång med både styrketräning och spinning utöver simningen och yogan. Vad gäller maten finns där mycket att ta tag i också. Fram till nu har det blivit mycket att äta det jag kan tänka mig att äta och det är tyvärr inte bara sallader, bär och keso utan snarare rostat bröd med honung, chokladglass och en och annan grön slemmig gelégroda:)
Hoppas på att lite tränings- och matinspiration ska komma tillbaks om jag drar igång bloggen lite igen!
Ingen Järnkvinna
4 Aug 11
Inte i år i alla fall. Jag har tränat för Kalmar hela året. Jag har skaffat all utrustning och jag har formtoppat. Men det blir inget Kalmar för mig i år. Trist och väldigt dålig timing att bli dålig just nu. Kanske kommer att skriva mer om denna besvikelse senare men just nu orkar jag inte. Bryter ihop och ser sen framåt istället.
Lycka till alla underbara vänner som kör på lördag! Jag kommer att finnas där med er i tankarna om än inte på banan.
Cervélon är redo och kittad upp till tänderna
Aerodynamisk flaska att dricka ur som jag fått i present av bästa Sofie! Bara att böja sig fram och dricka när man blir törstig. På ramen sitter en snackpack fylld med gels.
Extra vattenflaskor bakom sadeln och syrepatroner in case of punka
T.o.m redo med ironman-solskärm till löpningen.
Spelat kort med djävulen
19 Jul 11
Eller ja. Det kanske är lite väl hårt att kalla PT-Sanne på SATS för djävulen men hon gillar onekligen att plåga arma själar som mig och ett gäng andra spelutvecklare. Trots att vi har en extremt hård deadline och folk jobbar MÅNGA timmar i veckan har min arbetsgivare startat ett hälsoinitiativ med olika träningsmöjligheter. Idag stod lunchpass med Sanne på SATS på schemat. Jag var lite nervös innan för att jag hört om tidigare pass med henne och att de var riktigt hårda och jag kände mig fortfarande lite matt efter helgens tävling. Det enda jag visste var att det var inomhusträning som gällde idag och vi var totalt sex personer i gruppen. Tanken är att gruppen inte ska vara så stor så att varje individ kan få enskild uppmärksamhet. Efter lite uppvärmning avslöjade Sanne att vi skulle spela kort. En person i taget fick dra ett kort ur högen och sen skulle hela gruppen följa anvisningarna. Vi fick olika övningar för varje färg, spader betydde burpees, hjärter betydde pushups, ruter hopp och klöver situps. Siffran på kortet avgjorde hur många av varje övning vi skulle göra och hela högen skulle arbetas genom. Det fanns dessutom två jokrar i leken och joker betydde femton av varje övning på rad. Redan efter halva leken var jag helt färdig men det fanns ingen annan utväg än att härda fram till slutet. Tekniken på övningarna i slutet var nog inte den bästa men kroppen fick sig iaf en riktigt bra genomkörare. Efteråt var jag alldeles matt och skakis vilket bara visar att jag borde köra funktionell styrka mycket oftare. Riktigt jobbigt och kul var det iaf och trots titeln på inlägget kommer jag att återvända till Sannes pass nästa vecka. Då ska vi vara utomhus och springa i en park men jag tror inte att det kommer att bli ett vanligt löppass utan förbereder mig på nåt utöver det vanliga.
Har dessutom avrundat dagen med ett härligt 75-minuterspass simning i Hellas. Lite fart, lite panik och lite distans. Skönt att komma från jobbet lite och ut i det fantastiska vädret även om jag var tvungen att återvända till jobbet efteråt för att runda av några saker.
Jobbar du också mycket? Mitt tips är att klämma in träning vid alla små tillfällen som ges. Det ger så himla mycket energi och glädje tillbaks! I morgon har vi yoga i ett konferensrum på jobbet. Ytterligare ett fantastiskt bra initiativ för hårt arbetande ryggar, axlar och själar!
Säter Triathlon 2011
17 Jul 11
Här kommer en liten (efter korrektur inte så liten) sammanfattning av gårdagens tävling. Vi var ett glatt gäng som gav oss av från Stockholm på morgonen. Jag och Johanna med varsin sambo/supporter. Cyklarna var lastade på taket och allt kändes bra. Jag hade inte laddat upp på något speciellt sätt inför loppet utan tränat som vanligt då jag såg tävlingen mer som ett träningspass inför Kalmar än en faktisk tävling men väl där så började såklart tävlingsnerverna kännas av lite. Vi pumpade cyklarna, hämtade chip och nummerlappar och fyllde på vätska innan vi gick ned till tävlingsområdet. Det var ett litet tävlingsområde och där fanns varken tält att byta om i eller mekställ. Jag som hade börjat trimma mina växlar kvällen innan kände att jag gärna skulle ha mekat lite till för bra cykling men det blev helt enkelt inte av. Jag och Johanna råkade smita in i växlingsområdet innan utsatt tid och började packa upp våra saker. Oops! Lade upp mina saker på lilla handduken, cykelskor, hjälm, cykelglasögon, 3 gel och löparskor. Smorde in ett litet skohorn med vaselin och vaselinade sen kroppen; nacken, armhålorna och ja erhmm mellan benen.
Såhär glada var jag och Johanna inför start
Det var många saker som var skrämmande med gårdagens tävling.
1. Min första triathlontävling i år!
2. Första tävlingen med Cervélon + tempobåge + ny sadelstolpe osv
3. Första tävlingen (+andra simningen) med nya våtdräkten
4. Testet med kläder + gear inför Kalmar. Skulle det funka bra?
5. Första gången på tuffa Säterbanan. Inser att Sthlm triathlon och Kalmar Sprint som jag kört tidigare inte går att jämföra med denna tävling!
Dessa fyra tankar malde i huvudet inför starten och jag började bli lite nervös. Krängde på mig våtdräkten och begav mig ned till starten med Johanna. Här infann sig en stor glädje och vi hoppade och skuttade fram. Vi var här, vi var starka, och vi skulle få simma! Såg faktiskt fram emot simningen. Har ju satsat på simningen i år och känner mig hästlängder säkrare i vattnet och även lite snabbare. Prickade av oss på startlistan och hoppade i vattnet för att värma upp. Blev bara någon minuts uppvärmning men hann kolla så att allt kändes bra, även simglasögonen som jag panikköpte i fredags för att alla mina immar igen totalt. Damerna hade en egen startplats så jag tog mig dit och helt plötsligt gick startskottet – PANG! Var oförberedd men kastade mig ut. Kändes bra och inte så fasligt trångt. Lade mig lite utanför bojarna för att slippa värsta trängseln i början och kom snabbt in i en bra lunk. Det var två varv på 750-m bana som gällde men det kändes lite längre än 1500m? Kändes iaf bra, simmade om många blå mössor (herrar) och några röda (damer). Väl i mål kändes det som att jag hade en riktigt bra tid och jag blev nästan lite besviken när jag slängde ett öga på klockan och såg att den stod på 29 någonting. Så jäkla dumt! 29 är ju en riktigt bra tid för mig, har aldrig gjort under 30 på tävling förut! Dumma dumma hjärna som börjar fantisera om tider ned mot 27 när det känns bra att simma. Well well. Växlingen gick bra och våtdräkten är faktiskt en dröm både att ta på och av. Hade min plats jättenära ”Cykel ut” så jag slapp nästan helt att springa med cykelskor – skönt!
Jämnt lopp?
Första varvet på cyklingen var riktigt tufft. Många vändpunkter (dvs många tunga accelerationer) och backen från helvetet som varade forever. När man väl bestigit den var det lite ned och sen vända uppför igen. Det var såklart härligt på nedvägen och då gick det fort! Men vid foten av backen stod folk vid en väg där jag trodde man skulle svänga ned så det gjorde jag. FEL! Hörde att de ropade, tvekade lite och tittade bakåt, såg någon cykla förbi och trodde det var honom de ropade på för att han glömt svänga och fortsatte lite till tills jag tittade bak och såg flera passera. Bara att inse att jag hade cyklat fel! Nåväl, bara att vända om och göra rätt. Vände om , upp på banan igen och sen svänga 200 meter senare istället. De kommande varven kändes lite bättre. Cykeln funkade bra förutom att växlarna krånglade lite (dumt att meka med dem själv kvällen innan tävling) och att det gula nätet man trycker ned i flaskan mellan barsen ramlade ut i första guppet vilket resulterade i att jag fick en kaskad av vitargo över mig vid varje litet gupp under resten av banan. Vitargo är inte så trevligt att ha över hela kroppen!
Resten av cyklingen gick iaf bra. Malde på och snittade ca 20 min per varv. Hade inte varit nöjd med detta på en flack bana men nu kändes det helt ok. Kom in och växlade till löparskor och kände direkt att benen kände av backen. De var stummare än vanligt. Jag brukar tycka det är helt ok att springa efter cykling men nu var det tufft! Att banan dessutom börjar med en brant backe som sen övergår till en lååång seeg backe (kanske 1km allt som allt) hjälpte inte heller. Tog det riktigt lugnt och kände att det fick ta den tid det tog. Räknade ned backar (3 backar kvar, 2 backar kvar osv) och sprang på. Först under tredje varvet började det kännas ok, mina domnade fötter återvände och jag kunde börja ta i lite. Sprang på snabbare men slutade ändå på en, för mig, medioker löptid på nästan 52 minuter. Var iaf väldigt glad över att vara i mål för jag hade fått riktigt ont i magen under löpningen och behövde uppsöka en toalett. Blev intervjuad av en entusiastisk speaker men var så trött att jag knappt minns vad jag sa. Ville bara gå på toaletten:) Slutade som sexa av åtta startande i elitklassen med en diskning. Vet inte varför en tjej blev diskad. Kikade lite snabbt på resultaten i motionsklassen och insåg att jag iaf skulle ha vunnit om jag kört den klassen så då blev jag lite nöjdare iaf:)
Såhär jobbig var det att springa!
Sen kändes det lite bättre
Målgång
Glad att jag åkte och tävlade även om jag inte kände mig supernöjd med resultatet. Allt funkade nästintill perfekt med både kläder, cykel, våtdräkt, osv.
Några saker som gjorde mig glad under loppet
- Varje gång jag mötte Johanna eller andra kända ansikten. IronmanAlex hade alltid ett stort leende och ett hejarop över trots att banan måste ha varit lika tung för honom som för oss andra.
- En färgglad dyna som låg vid sidan av vägen i uppförsbacken på cyklingen. Varje gång jag såg den kände jag att jag kommit en bit närmre mål.
- Varje gång jag såg bästa P och Kristoffer vid tävlingsområdet för varvning. Tack för all support!
- En äldre herre som sprang om mig på löpningen. Jag tänkte att jag också vill vara vid så god vigör i den åldern!
- En karamellpåse av den gamla typen som låg vid sidan av vägen. Lika glad varje varv.
- En kille eller tjej på minigolvbanan med jätteroligt färgglatt hår.
Ja, det är såna här saker man kan bli lite glad över under ett långt och tufft lopp. Hoppas på att hitta ännu fler bra saker under Kalmar:)
Tack för tålamodet med att läsa detta långa inlägg:)
