OBS. Mer bilder kommer senare, lite problem med uppkopplingen på hotellet!

Igår var det åter dags för tävling, denna gång en sprintdistans. En sprintdistans triathlon innbär att man simmar 750m, cyklar 20km och sen springer 5km. Inte speciellt långt alltså men väldigt intensivt. Jag var anmäld i tävlingsklass för första gången på en sprintdistans och skulle alltså slåss med de allra bästa, eliten. Hade redan innan bestämt mig för att jag inte skulle se detta som en tävling, utan snarare som ett riktigt bra träningspass inför Stockholm triathlon i slutet av augusti. Jag hade alltså inte formtoppat på något sätt utan tränat och ätit som vanligt inför tävlingen. Körde tex dubbelpass senast i onsdags och har stoppat i mig väldigt lite energi under den senaste veckan. Borde dock ha preppat bättre med mat igår inför loppet har jag nu insett.

Packade in oss i bilen på morgonen, det tog ganska lång tid då vi inte bara packade för tävling utan för två veckors semester varav två bröllopsutstyrslar också skulle med. Bilfärden ned till Kalmar tog ca 5 timmar inklusive ett mysigt lunchstopp i Söderköping. Kom dock fram till Kalmar i god tid, hämtade ut startkuvert, hejade på lite triatletkompisar och checkade in på hotellet. Hade en himla tur som lyckades boka ett rum i sista minuten som ligger PRECIS vid växlingsområdet. Har tom utsikt över det från fönstret och hör speakern upp på rummet. Man kan alltså sitta inne och slappa och samtidigt följa loppen:)

Inför simningen, jag i mitten

När loppet väl skulle starta kl 18 hade jag hunnit bli lite nervös. Det var 17 grader i vattnet och ganska blåsigt men annars okej väder. Uppehåll under hela loppet tack och lov! Det varierar mellan olika triathlontävlingar hur man startar, ibland i vatten och ibland från strand men i Kalmar startar man från stranden. Jag ställde mig ganska långt bak för att undvika att bli översimmad och försökte fokusera på att hålla mig lugn och tänka teknik. Vattnet kändes kallt innan start och innan skottet gick började fötterna domna men när simningen väl kom igång så kände jag inte av kylan längre. Att nå första bojen gick på ett sus, rundade den och var nära att få några fötter i ansiktet av folk som gick över till bröstsim vid rundningen. Fortsatte mot andra bojen som låg längre ut och det började bli lite vågigt. Fokuserade på rytm och tog extra andetag när det behövdes pga vågorna. Rundade andra bojen och styrde in mot muren där vi skulle gå upp. Försökte kika lite runt omrking mig för att se hur jag låg till och som vanligt kändes det som att jag låg sist, även om P påstår att jag låg strax efter mitten. Märkligt att det alltid känns så! Sprang uppför uppgången och upp mot växlingsområdet. Det var en lång löpsträcka från vattnet till växlingsområdet och det gjorde lite ont i fötterna på sina ställen. Knäppte upp och fick ned överdelen på våtdräkten på vägen som sig bör, mössan och glasögon av.

In från simningen

Väl framme vid min plats åkte resten av dräkten av. Nummerlappen hade jag redan på under så den slapp jag tänka på. Var lite snurrig efter att ha växlat från horisontalläge till vertikalt och höll på att ramla när jag skulle ta på cykelskorna men det gick bra. Hade preppat ett litet skohorn med vaselin så att jag smidigt skulle kunna få på cykelskorna på mina bara fötter och det funkade finemang. Hjälm på, glasögon på och så ta cykeln och iväg. Skulle ta lite vatten precis i början av cyklingen och lyckades såklart tappa hela flaskan för att jag var så yr. Struntade i den och cyklade vidare, tänkte att jag fick nöja mig med sportdrycken som jag hade tänkt börja sörpla efter halva cyklingen. Trampade på och kände mig väldigt ensam första delen av cyklingen. Cyklade inte om någon och blev knappt omcyklad. Kändes nästan som att jag hamnat på fel väg för att det var så tomt. Men så plötsligt började jag möta superspejsade och väldigt snabba cyklister och jag insåg att jag började närma mig vändningspunkten. Som på många triathlontävlingar så cyklar man distansen åt ett håll, vänder och cyklar samma väg tillbaks. Efter en stund nådde jag vändpunkten och fick snart lite medvind istället för motvind. Härligt! Ökade hastigheten och trampade på tillbaka.

In från cyklingen

Växlingen till löpning gick bra. Använde återigen mitt vaselinade skohorn och mina elastiska skosnören funkade finemang. Av med hjälm och glasögon och iväg. Alla mina tår hade domnat bort under cyklingen och det kändes mycket märkligt att springa utan tår! Körde på och hoppades att min känsel skulle komma tillbaks. Tog det lite lugnt i början till det började kännas bättre och ökade sedan lite. Tog rygg på en tjej från Stockholm City Triathlon som jag kände igen och höll mig bakom henne. Tog lite vatten när jag passerade 2km och strax därefter vändpunkt. Vad kort det kändes! Hade ju ingen klocka så jag hade ingen aning om vad jag höll för tempo. Kändes som att det skulle kunna vara allt mellan 4:45 till 6-minuterstempo. Började öka på tillbakavägen men började plötsligt må så illa att jag trodde jag skulle kräkas. Var tvungen att sakta ned för att inte vara tvungen att stanna. Typisk tänkte jag då jag tror att jag skulle ha kunnat få en riktigt bra löptid annars. Sista kilometern var jättejobbig och jag tänkte bara på kräks hela vägen. Tog mig ändå sakta men säkert mot målet och väl där gjorde alla glada hejarop från vänner att jag glatt spurtade in i mål med händerna över huvudet.

Såhär i efterhand är jag mycket nöjd även om jag tror att jag skulle ha kunnat prestera bättre om jag hade ätit lite bättre innan så att jag förmodligen sluppit illamåendet. Någon att tävla lite med eller ta rygg på under cyklingen hade också hjälpt, för nu kändes det som jag var ute på en egen liten söndagstur i godan ro. Nåväl, det var roligt och bra träning på alla moment och växlingar. Idag blir det till att heja på alla vänner som genomför en Ironman. Har redan varit ute och hejat på alla tappra själar som hoppade i det 16-gradiga vattnet kl 7 i morse.

Såhär blev mina tider:

Simning 14:49

T1 02:04

Cykling 36:10

T2 1:05

Löpning 24:44

Totalt: 1:18:50

Jag hamnade på plats 11 av 19 i seniorklassen för damer, inte så pjåkigt med tanke på att man tävlar med eliten:)

3 people like this post.
Unlike