Igår var det dags för Stockholm Triathlon 2010. Det var på just denna tävling som jag debuterade på olympisk distans förra året. Detta skulle bli min tredje olympiska distans och jag satte ett högt mål. Jag skulle förbättra min tid från förra året med 15 minuter och därmed komma in på under två timmar och 30 minuter. Redan då jag bröt i Örserum i somras pga simningen så insåg jag att detta skulle bli svårt att uppnå. Jag har tränat alldeles för lite av både simning och cykling i år. Pga maran har jag haft ett stort löpfokus och det var svårt att växla om efter maran såsom planen var. Pga av brytningen i Örserum blev alltså detta min andra fullföljda olympiska distans och trots att jag långtifrån uppfyllde mitt tidsmål så känner jag mig lite nöjd. Jag har ju trots genomfört mitt andra triathlon på olympisk distans! Och det med nytt PB på milen. Och jag kom ju faktiskt fyra i Stockholm triathlon. Sen behöver vi ju inte prata om att det bara var fyra startande i seniorklassen för damer…

Det började dåligt redan på lördagen. Var i Västerås för att hjälpa Ps mamma montera ett gäng garderober och arbetet som var planerat att vara klart vid femrycket var klart först vid halv nio och då var det en ledbruten Sara som hoppade in i bilen för att åka hem till Stockholm. Hade inte fått i mig någon middag så det blev ett maxmål på vägen. Kanske inte bästa uppladdningsmaten? I bilen på vägen hem ser jag på Fejan att Sofie ska starta 10.10. Hmm, jag som trodde att tävlingen började kl 12 går genast in och kollar upp min egen starttid. 8.30 och var helst på plats 90 minuter innan! ”#€%!

Preppar min plats med de snabba killarna

Pallrade mig upp kl 6, tvingade i mig lite gröt och så iväg till Gärdet. Magen vägrade komma igång såklart, som alltid såhär tidigt. Checkade in cykel och ordnade mitt stuff. Det fanns inga utmärkta platser utan var bara att ta en ledig plats vilket ledde till lite förvirring. Fast jag var där i god till blev det som alltid stressigt precis innan start då jag skulle försöka hitta vatten, köpa sportdryck, byta om och sen hoppa i våtdräkten, allt i sista minuten. Hann ned till starten precis i tid och fick en genomgång av banan. Sen var det bara att hoppa ned i det 16,4-gradiga vattnet och vänta på starten. Behövde inte vänta länge utan vi var snabbt iväg. Lyckades inte hålla mig med klungan många meter utan hamnade snabbt efter. Detta var väntat då jag vet att jag inte är en snabb simmare och jag simmade på i mitt tempo. Det var vindstilla och fint och kändes ganska bra. Skulle dock ha lyssnat på genomgången bättre för på vägen tillbaks siktade jag på några gula bojar som syntes väl. Plötsligt dök en båt upp och berättade att jag måste ut runt den vita bojen innan jag simmade in så det var bara att vända och simma tillbaks en bit, ut runt bojen. Förlorade ett par minuter här men jag borde såklart ha lyssnat bättre på genomgången, alternativt tränat bättre så att jag kunnat hålla jämn fart med klungan.

Precis innan vi hoppar i det kalla vattnet

På väg upp, med många dåliga tankar i skallen

Väl uppe hade jag jobbiga tankar i huvudet om att bryta. Hade bultande huvudvärk som jag ofta har efter simningen och var inte ett dugg sugen på att hoppa upp på hojen men jag motade bestämt bort de tankarna och körde vidare. Cykelmomentet var riktigt tråkigt och det var här jag verkligen började ångra att jag inte anmält mig i motionsklass. Då hade jag iaf haft någon att tävla med! Som det var ni var jag näst sist upp ur vattnet och var helt själv på gatorna. Knappt en enda supporter längs vägen heller då det tydligen var för tidigt för söndagströtta stockholmare. Blev totalt omotiverad och tog knappt i alls utan låg och lallade i ganska behagligt tempo. Enda gången jag fick upp farten var när killen som kom upp efter mig ur vattnet cyklade om. Då drafting var tillåten i tävlingsklassen så hakade jag på honom och draftade hela norr mälarstrand fram och tillbaks. Nu var det roligt! På Västerbron orkade mina benmuskler dock inte hålla tempo med honom och jag tappade honom. Sedan var det bara att inse att jag skulle cykla helt själv hela vägen. Presterade alltså min sämsta cykeltid av alla tävlingar jag deltagit i. Dåligt! Tempobåge och ett par schyssta hjul kanske gör susen? För det är ju inte mer cykelträning jag behöver ;)

Lycklig när jag äntligen får springa!

Såg fram emot löpningen under hela cyklingen så när jag äntligen fick dra på mig löpdojorna och ge mig ut så kändes det bra! Drog i mig en gel och så iväg. Det var fyra varv á 2,5km styck och under första varvet kände jag som vanligt inta tårna. De var helt bortdomnade. Känns väldigt märkligt att springa utan tår men jag körde på. Var nästan själv på löpbanan också, blev omsprungen av två tjejer och en kille. Kändes bra att springa, inte överdrivet jobbigt men jag var ändå glad när jag väl sprang i mål. Här fick man iaf lite hejarop och det gör genast att det känns roligt! Passerade mållinjen på 2:42:37. Två minuter bättre än förra årets tid och 12 minuter sämre än vad jag hade hoppats. Jaja, bara att bita i det sura äpplet och träna mer till nästa år. Förhoppningsvis har då även fler insett det roliga med att tävla så man har några att jaga i tävlingsklassen!

Målgång

Hade ingen klocka på mig under loppet och det fanns heller ingen klocka vid mållinjen så innan jag såg resultatet hade jag ingen aning om vad jag hade för tider. Gissade kring 49-53 minuter på löpningen iaf men blev glatt överraskad när jag såg att löptiden var 46:38. Alltså nytt PB på milen och detta efter 1,5km simning och 4 mil cykling. Hurra! Mitt mål att sätta milen på under 45 innan året är slut känns plötsligt rimligt!

Slänger glatt i mig två korvar med bröd efter målgång

Hejade in några vänner som körde i motionsklassen innan jag gav mig av hemåt, bland annat Sofie som slog min tid med två minuter! Jag skyller allt på tävlingshjulen Sofie och säger att nästa år, då är det jag mot dig i tävlingsklass! ;)

Unlike