Idag var det dags för mitt andra besök hos Access Rehab. Jag uppsökte dem främst pga av mitt axelproblem som inte vill ge med sig men sedan maran har jag känt mig lite stel i höger stuss och höft så idag bad jag Mia kika på det också. Började dock med axlarna och kollegan Erik naprapat blev inkallad för att se om det var något fel på rygg/axlar utöver muskulärt. Harn knäckte lite hit och dit och mumlade sedan förnöjt. Har aldrig varit med om en sån behandling så det var lite obehagligt när det krasade till men det gjorde inte ont så jag var med fascinerad. Sedan gick Mia på axlarna med hårdhänt idrottsmassage. Ibland blir man förvånad att en så liten person kan få till så mycket kraft men det går tydligen! Ägnade lång tid åt högeraxel, främst baksidan och det gjorde rejält ont. Blev dock ännu värre när vi gick över till nacke. Nästintill outhärdligt! Min tid var egentligen ute men Mia ville även kika lite på stussen som jag gnällt över så det blev en stund till på tortyrbänken. Och om jag hade tyckt att nacken gjorde ont så var det inget mot detta. Jag skrek så att det måste ha hörts i hela byggnaden. Nåååååååååååååd! Men jag fick ingen nåd, bara mer smärta. Tillslut var hon ändå nöjd och lämnade mig på bänken alldeles vimmelkantig. Tog några minuter innan jag kunde sätta mig upp, så yr var jag. Bokade genast in en ny tid om tre veckor för jag inser att om jag får tid att tänka över det här så kommer kroppen att försöka välja bort det här. Jag vet att det är bra för mig men kroppen kommer hitta nåt sinnrikt sätt att slippa denna smärta som är bra i långa loppet (för jag kan fortsätta träna) men som känns helvetiskt just för stunden. Ungefär som en förlossning tänker jag mig. Undrar om man kan be om bedövning eller kanske gå en profilaxkurs inför nästa session?

Hur som helst. Ett bra sätt att spendera sin fredagkväll:)

Belönade mig själv på vägen hem med att köpa lite vackra blommor

1 person likes this post.
Unlike