Här kommer en liten (efter korrektur inte så liten) sammanfattning av gårdagens tävling. Vi var ett glatt gäng som gav oss av från Stockholm på morgonen. Jag och Johanna med varsin sambo/supporter. Cyklarna var lastade på taket och allt kändes bra. Jag hade inte laddat upp på något speciellt sätt inför loppet utan tränat som vanligt då jag såg tävlingen mer som ett träningspass inför Kalmar än en faktisk tävling men väl där så började såklart tävlingsnerverna kännas av lite. Vi pumpade cyklarna, hämtade chip och nummerlappar och fyllde på vätska innan vi gick ned till tävlingsområdet. Det var ett litet tävlingsområde och där fanns varken tält att byta om i eller mekställ. Jag som hade börjat trimma mina växlar kvällen innan kände att jag gärna skulle ha mekat lite till för bra cykling men det blev helt enkelt inte av. Jag och Johanna råkade smita in i växlingsområdet innan utsatt tid och började packa upp våra saker. Oops! Lade upp mina saker på lilla handduken, cykelskor, hjälm, cykelglasögon, 3 gel och löparskor. Smorde in ett litet skohorn med vaselin och vaselinade sen kroppen; nacken, armhålorna och ja erhmm mellan benen.

Såhär glada var jag och Johanna inför start

Det var många saker som var skrämmande med gårdagens tävling.

1. Min första triathlontävling i år!

2. Första tävlingen med Cervélon + tempobåge + ny sadelstolpe osv

3. Första tävlingen (+andra simningen) med nya våtdräkten

4. Testet med kläder + gear inför Kalmar. Skulle det funka bra?

5. Första gången på tuffa Säterbanan. Inser att Sthlm triathlon och Kalmar Sprint som jag kört tidigare inte går att jämföra med denna tävling!

Dessa fyra tankar malde i huvudet inför starten och jag började bli lite nervös. Krängde på mig våtdräkten och begav mig ned till starten med Johanna. Här infann sig en stor glädje och vi hoppade och skuttade fram. Vi var här, vi var starka, och vi skulle få simma! Såg faktiskt fram emot simningen. Har ju satsat på simningen i år och känner mig hästlängder säkrare i vattnet och även lite snabbare. Prickade av oss på startlistan och hoppade i vattnet för att värma upp. Blev bara någon minuts uppvärmning men hann kolla så att allt kändes bra, även simglasögonen som jag panikköpte i fredags för att alla mina immar igen totalt. Damerna hade en egen startplats så jag tog mig dit och helt plötsligt gick startskottet – PANG! Var oförberedd men kastade mig ut. Kändes bra och inte så fasligt trångt. Lade mig lite utanför bojarna för att slippa värsta trängseln i början och kom snabbt in i en bra lunk. Det var två varv på 750-m bana som gällde men det kändes lite längre än 1500m? Kändes iaf bra, simmade om många blå mössor (herrar) och några röda (damer). Väl i mål kändes det som att jag hade en riktigt bra tid och jag blev nästan lite besviken när jag slängde ett öga på klockan och såg att den stod på 29 någonting. Så jäkla dumt! 29 är ju en riktigt bra tid för mig, har aldrig gjort under 30 på tävling förut! Dumma dumma hjärna som börjar fantisera om tider ned mot 27 när det känns bra att simma. Well well. Växlingen gick bra och våtdräkten är faktiskt en dröm både att ta på och av. Hade min plats jättenära ”Cykel ut” så jag slapp nästan helt att springa med cykelskor – skönt!

Jämnt lopp?

Första varvet på cyklingen var riktigt tufft. Många vändpunkter (dvs många tunga accelerationer) och backen från helvetet som varade forever. När man väl bestigit den var det lite ned och sen vända uppför igen. Det var såklart härligt på nedvägen och då gick det fort! Men vid foten av backen stod folk vid en väg där jag trodde man skulle svänga ned så det gjorde jag. FEL! Hörde att de ropade, tvekade lite och tittade bakåt, såg någon cykla förbi och trodde det var honom de ropade på för att han glömt svänga och fortsatte lite till tills jag tittade bak och såg flera passera. Bara att inse att jag hade cyklat fel! Nåväl, bara att vända om och göra rätt. Vände om , upp på banan igen och sen svänga 200 meter senare istället. De kommande varven kändes lite bättre. Cykeln funkade bra förutom att växlarna krånglade lite (dumt att meka med dem själv kvällen innan tävling) och att det gula nätet man trycker ned i flaskan mellan barsen ramlade ut i första guppet vilket resulterade i att jag fick en kaskad av vitargo över mig vid varje litet gupp under resten av banan. Vitargo är inte så trevligt att ha över hela kroppen!

Resten av cyklingen gick iaf bra. Malde på och snittade ca 20 min per varv. Hade inte varit nöjd med detta på en flack bana men nu kändes det helt ok. Kom in och växlade till löparskor och kände direkt att benen kände av backen. De var stummare än vanligt. Jag brukar tycka det är helt ok att springa efter cykling men nu var det tufft! Att banan dessutom börjar med en brant backe som sen övergår till en lååång seeg backe (kanske 1km allt som allt) hjälpte inte heller. Tog det riktigt lugnt och kände att det fick ta den tid det tog. Räknade ned backar (3 backar kvar, 2 backar kvar osv) och sprang på. Först under tredje varvet började det kännas ok, mina domnade fötter återvände och jag kunde börja ta i lite. Sprang på snabbare men slutade ändå på en, för mig, medioker löptid på nästan 52 minuter. Var iaf väldigt glad över att vara i mål för jag hade fått riktigt ont i magen under löpningen och behövde uppsöka en toalett. Blev intervjuad av en entusiastisk speaker men var så trött att jag knappt minns vad jag sa. Ville bara gå på toaletten:) Slutade som sexa av åtta startande i elitklassen med en diskning. Vet inte varför en tjej blev diskad. Kikade lite snabbt på resultaten i motionsklassen och insåg att jag iaf skulle ha vunnit om jag kört den klassen så då blev jag lite nöjdare iaf:)

Såhär jobbig var det att springa!

Sen kändes det lite bättre

Målgång

Glad att jag åkte och tävlade även om jag inte kände mig supernöjd med resultatet. Allt funkade nästintill perfekt med både kläder, cykel, våtdräkt, osv.

Några saker som gjorde mig glad under loppet

  1. Varje gång jag mötte Johanna eller andra kända ansikten. IronmanAlex hade alltid ett stort leende och ett hejarop över trots att banan måste ha varit lika tung för honom som för oss andra.
  2. En färgglad dyna som låg vid sidan av vägen i uppförsbacken på cyklingen. Varje gång jag såg den kände jag att jag kommit en bit närmre mål.
  3. Varje gång jag såg bästa P och Kristoffer vid tävlingsområdet för varvning. Tack för all support!
  4. En äldre herre som sprang om mig på löpningen. Jag tänkte att jag också vill vara vid så god vigör i den åldern!
  5. En karamellpåse av den gamla typen som låg vid sidan av vägen. Lika glad varje varv.
  6. En kille eller tjej på minigolvbanan med jätteroligt färgglatt hår.

Ja, det är såna här saker man kan bli lite glad över under ett långt och tufft lopp. Hoppas på att hitta ännu fler bra saker under Kalmar:)

Tack för tålamodet med att läsa detta långa inlägg:)

5 people like this post.
Unlike